Japp, nu är det mindre än en månad kvar! Det är spännande och kul. Har träffat frisörskan så nu är det bestämt med tid för att håret ska fixas.

Blir så less på skolan dock, Dels har jag en omtenta på en del som är så puckad så det är inte sant. Jag förstår inte vad det är min lärare vill ha fram, men jag försöker plugga till det ändå. Förutom den tentan så har jag en examinationstext som jag måste lämna in för andra gången. Jag tycker jag skriver det som de frågar efter men det är alltid något som missas så det är bara att göra och se glad ut.... Och sen det sista är att jag fortfarande inte fått schemat för kursen jag börjar den 2 september.. AARRGH! Jag kan inte planera något. Inget jobb, inga bröllopsgrejer och inga möten med lärare kan jag planera in! och det dumma är att det finns ett färdigt schema men de vägrar att lägga ut det.. :( Men det får gå så gott det kan, blir bara så frustrerad..

Annars så känns livet helt okej, Har jobbat ganska mycket nu senaste veckan. Jobbat fredag - måndag, onsdag och torsdag. Det är ca 12 timmars pass allihopa så jag blir lite groggy i huvudet och sen så blir jag så ledsen när en av dem jag jobbar med säger att han inte trivs med mig längre och vill att jag ska sluta. Jag vet att han inte menar det egentligen utan problemet ligger någon annanstans och han tar ut det på mig. Men nu har jag varit så trött så jag har tyvärr tagit åt mig ändå.. Men jag hoppas att allt ska ha ordnat sig tills nästa gång jag ska jobba. :) 

Nu till helgen ska jag till Oscar, ska bli skönt att få se honom och egentligen var det tänkt att vi skulle vara hos mig men tyvärr på grund av olika omständigheter så går inte det.. Så jag får lite ångest över att allt det vi tänkt göra måste skjutas upp och så får jag göra allt och ta alla beslut själv. Men det är bara och hantera, inse att det är som det är och det är ingens fel utan ibland blir det inte som man tänkt sig och försöka göra det bästa av det... 

Det känns skönt och betryggande att veta att Gud är med och jag har stöd från vänner och familj. Så jag är inte ensam i allt. :) Gud är god!

Många kramar Sara!