Hur kan man vara så lycklig men ändå så ledsen?

Lycklig: Jag är lycklig för att jag får fortsätta skolan, lycklig för att jag är gift, lycklig över de människor jag har runt omkring mig som bryr sig om mig, lycklig för att jag är Guds barn och får ta del av all välsignelse och nåd Han ger. :)

Ledsen: Jag får inte bo med min man, jag får inte vara där hos honom ikväll när det är Ungdoms Alpha, jag är ledsen för att jag inte vet hur jag ska göra med boende och pendling. 

Ja, livet är fullt av funderingar och det är mycket som ska tänkas på men just nu så går det bra. Allt har sin tid men ibland vill jag bara speeda på lite. :) 

Nu ska jag se vidare på Arga Snickar´n innan det är dags för GREYS ANATOMY!! :) Som jag längtar och så är det två avsnitt ikväll. FANTASTISKT! :) 

Kram kram! 

Hej hej.

Livet som gift är inte så annorlunda egentligen mot förut men det är klart på något sätt har det ändå förändras. 

Första veckan till exempel tog både jag och Oscar på oss konstiga roller som hemmafru och lite andra roller som resluterade i att både jag och Oscar var irriterade och tolkade in saker i det vi sa till varandra så vi helt plötsligt fick massor av oförklarliga förväntningar på oss själva. Men vi satte oss ner och pratade om det för vi insåg tillslut att det inte var vi och att vi inte var bekväma med de rollerna vi tagit. 

Så på något sätt så har nog vårt förhållande ändrats och jag kan nog tycka att jag kände mig vilsen i mig själv. Helt plötsligt hade jag en man, jag har bytt namn och det kändes som att allt var så mycket mer. Det är jättesvårt att förklara men det känns i alla fall som att vi håller på att landa i rollerna som oss själva och att vi landar i att vara gift som är särbo. 

Men livet som gift är underbart, det finns ingen som kan säga att han inte är min eller att jag inte är hans. Det är en annan säkerhet för mig i vårt förhållande nu när vi är gifta. Inte för att jag haft en osäkerhet om Oscar men på något sätt som också är svårt att förklara så kan man på ett helt annat sätt än innan, bara andas ut. Jag vet inte om det är bröllopsstressen som lämnar kroppen eller något men det känns bra i alla fall ;) 

Nu väntar jag fin besök så vi får se när jag hör av mig nästa gång. :) Har btw klippt mig så inget långt hår längre.. :) Men oroa dig inte, det är inte superkort heller. :)

Kram Sara!