Jag har ont..

I huvudet, hela tiden och utan stopp. Det tar aldrig slut, försöker att inte äta alltför mycket tabletter av olika slag, men ibland så går det bara inte, utan helt plötsligt har jag gått en hel dag på värktabletter, vilket jag inte tycker är bra för mig.

Jag kommer på mig själv med att alltid, hela tiden vara omringad av ljud, ljud från element, värmesystem, kylskåp, tv, bilar, mobilen, surfplattan. Intrycken och ljuden tar aldrig slut så det är ju inte så konstigt egentligen att jag har ont i huvudet. Men när jag inte håller mig själv upptagen så får jag tid för reflektion och just nu så innebär reflektion enbart att jag tänker på alla de tillfällen där jag gjort bort mig, eller de situationerna när det går fel och jag sårar andra.

Det gör så det växer en sån ångest inombords, känner i hela själen att jag bara vill bort och inte behöva känna längre. Det slutar alltid med att jag känner mig som världens sämsta människa utan värde och egenskaper som är bra. Jag vet ju egentligen att detta inte är sant men det tänker jag inte på mitt i alla dessa tankar.

Skolan blir lidande, för att läsa kurslitteratur kan ge tillfälle till reflektion och att skriva ihop en text är hur svårt som helst för jag får ingen ro till att bara sitta och koncentrera mig på det jag ska.

I slutet av dagen så innebär detta att jag suckar, suckar för att jag inte gör min skola, suckar för att jag har så ont, suckar för att det inte något förändras till det bättre, suckar för att det är allt jag orkar.

En suck för allt, är allt som finns kvar...