Hur kan man vara så lycklig men ändå så ledsen?

Lycklig: Jag är lycklig för att jag får fortsätta skolan, lycklig för att jag är gift, lycklig över de människor jag har runt omkring mig som bryr sig om mig, lycklig för att jag är Guds barn och får ta del av all välsignelse och nåd Han ger. :)

Ledsen: Jag får inte bo med min man, jag får inte vara där hos honom ikväll när det är Ungdoms Alpha, jag är ledsen för att jag inte vet hur jag ska göra med boende och pendling. 

Ja, livet är fullt av funderingar och det är mycket som ska tänkas på men just nu så går det bra. Allt har sin tid men ibland vill jag bara speeda på lite. :) 

Nu ska jag se vidare på Arga Snickar´n innan det är dags för GREYS ANATOMY!! :) Som jag längtar och så är det två avsnitt ikväll. FANTASTISKT! :) 

Kram kram! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hopp, Fredagen är äntligen här, bästa och sämsta dagen i veckan. Bästa för att jag får umgås med mitt älskade busfrö och sämsta för att jag är hemma med det älskade busfröet. Förstå mig rätt, älskar mitt barn och han är underbar. Men jobbet kän...

Ja det är så mitt liv sett ut i tre veckor. Feber, influensa, hosta, förkylning. Och skulle jag känna mig något bättre så blir A sjuk. Så jag har väl inte jobbat så där supermycket sen jag slutade vara föräldrarledig. Men jag hoppas det vänder snart ...

Snart är föräldraledigheten slut och jag ska tillbaka till jobbet. Både bävar och längtar efter detta men tror att det kommer bli bra i slutändan. Har inte tänkt att jag ska ha några nyårslöften men vill absolut ta beslut detta året som gör att j...

Ibland kan jag bara känna sådan förundran över att jag får bo så väldigt vackert. Dagens höjdpunkt igår utöver att få hänga med A var att träna hemma. Har rejäl träningsvärk idag så känner mig väldigt nöjd med det hela. Idag står det tvätt oc...

Tänk att känslan av att ta ett beslut kan kännas så fantastiskt bra! Antingen går jag en viss sträcka eller så går jag en viss tid. Och så får det ta den tid det tar. Ingen mer stress. Utan bara kunna känna att mitt hem och det som hänger över mi...